Sydafrikas samvetsröst utmanar
Finns det chans att utmana sydafrikanska regeringspartiet ANC i nästa års val? Knappast, är det uppriktiga svaret, men glädjande nog är det inget hinder för att det finns intressanta och seriösa utmanare. För några veckor sedan träffade vi (jag och Görrel) Dr Mamphela Ramphele i Johannesburg, för en intervju som publiceras i det senaste numret av OmVärlden. En lätt kaotisk intervju, som efter att ha blivit uppskjuten i flera veckor, till slut blev av på ett fashionabelt hotell under vår mellanlandningen i Joburg på vägen tillbaka från Kapstaden till Europa.
Mamphela Ramphele är sannerligen ingen duvunge, kan inte beskyllas för att vara naiv, och hon kan inte avfärdas som en uppkomling utan det man i Sydafrika kallar struggle credentials – dvs deltagande i kampen mot apartheid (något som är oerhört viktigt om man ska kunna lyckas i politiken). Tvärtom. Mamphela Ramphele var en av grundarna till den svarta medvetenhetsrörelsen under apartheid och hade under många år ett förhållande med medborgarrättskämpen Steven Biko. Hon har varit en indirekt politisk kraft under lång tid, men har hela tiden varit en av de som stått lite vid sidan av makten inom ANC och som inte väjt för att kritisera bristerna.
Nu har hon startat organisationen Agang, som i sommar övergår till att vara ett politiskt parti, och nästa år säger hon sig vara redo att utmana ANC om den politiska makten. Betydligt mer sannolikt är att det stannar vid att hon blir en röst som rör om i debatten, och det är förstås gott så. En del tror att hon längre fram kommer att göra gemensam sak med Sydafrikas näst största parti, Democratic Alliance (DA), och kanske börjar vi då se något som liknar en allvarlig utmanare till det som idag i praktiken är en enpartistat på nationell nivå. Det är ett eventuellt samarbete som Mamphela Ramphele än så länge förnekar, men för DA skulle det givetvis vara välkommet, eftersom partiet dras med ryktet av att vara ett parti för vita liberaler som visserligen var emot apartheid, men som aldrig led under dess förtryck.
Samtidigt är det intressant att notera att för varje besök i Sydafrika så hittar jag ytterligare några tecken på att ANC:s kompakta dominans inte kommer att vara för evigt. I nästa års val kommer en hel generation av unga människor att rösta för första gången; personer som levt hela eller större delen av sina liv i det fria, demokratiska Sydafrika. Hur ser deras politiska lojaliteter ut? I kåkstaden Khayelitsha utanför Kapstaden träffade jag för en månad sedan Busy, som kommer att rösta för första gången. Hon spydde galla över president Jacob Zuma och hyllade DA:s partiledare Helen Zille, men var trots det inte beredd att rösta på något annat än ANC. Varför? För att hon inte kunde tänka sig att svika landsfadern och frihetshjälten Nelson Mandela. Åtminstone inte så länge han lever. När Mandela inte längre finns med oss, så gläntade hon på dörren till att välja andra politiska alternativ. Om fler resonerar som hon kan sydafrikansk politik bli mycket intressant de närmaste åren.
