Nya försök att straffa de värsta krigsförbrytarna

Det har snart gått 15 år sedan vi skrev boken Till mänsklighetens försvar. Då rådde högkonjunktur inom den internationella folkrätten, med nya domstolar, tribunaler och FN:s princip om den universella skyldigheten att skydda. Det fanns en stark känsla av beslutsamhet. Det var dags att leva upp till löftet om ”aldrig mer”. Men sedan då? Känns det som vi har lyckats?

Syrien och Jemen är bara två exempel på blodiga krig som just nu tillåts fortgå. Trots att FN-principen ”skyldighet att skydda” har funnits i 15 år, och Internationella brottmålsdomstolen (ICC) nästan 20, har försöken att stoppa de grövsta krigsbrotten tappat styrfarten.

I en artikel för Utrikesmagasinet återvänder jag nu till ämnet för att utvärdera och fundera över vad det var som inte riktigt blev som vi hoppades. I samband med det passade jag också på att läsa om delar av vår egen bok för att återkalla känslan från början av 2000-talet. Den håller fortfarande utmärkt som både grundlig översikt och inspiration. Läs den om du inte redan gjort det.