Från arkivet: Laingsburg 2018
I den unga demokratin Sydafrika kämpar många fortfarande med att förstå vad en demokrati egentligen är. De medborgerliga rättigheterna är förhållandevis välkända, men hur tar man bäst tillvara på dem, hur utkräver man ansvar, och vad krävs av den enskilde individen?
Det sydafrikanska samhället Laingsburg är litet och sömnigt. En prick på kartan längs med riksväg N1 mellan Kapstaden och Johannesburg, mitt i halvöknen Karoo och med milsvida ödemarker åt alla håll. Här passerar tusentals resenärer varje dag men få stannar – och de som gör det tankar förmodligen bara snabbt bilen på den lokala bensinstationen innan de fortsätter. Laingsburgs 8 000 invånare överlever i första hand tack vare de får- och getfarmer som omger samhället. Rikspolitiken i Kapstaden och Pretoria känns oerhört avlägsen.
Mike Gouws är talman i den lokala politiska församlingen och har precis blivit tillfrågad om han vill bli borgmästare. Han säger att han tvekar eftersom han inte vet i vilken roll han skulle göra mest nytta. Men han konstaterar att oavsett hur det blir med hans ämbete, så är det en stor tillfredsställelse att vara med och bygga upp Sydafrikas demokrati. Det må ha gått över två decennier sedan apartheid föll, men fortfarande återstår en hel del demokratiska mognad.
– Laingsburg är ett fattigt samhälle med lågutbildade medborgare och för många är vardagen inte dramatisk annorlunda än under apartheidtiden. Det finns en besvikelse över det och den grundar sig på orealistiska förhoppningar. Människor förväntar sig att politiker ska lösa alla deras problem och det finns en föreställning om att införandet av demokrati för drygt 20 år sedan automatiskt skulle ställa allt till rätta. Vad människor inte förstår är att de själva måste delta i demokratin för att den ska fungera, säger han.
Det är mot den bakgrunden som organisationen ETU, Education and Training Unit, har genomfört ett av sina utbildningsprogram i Laingsburg, med syfte att stärka den lokala demokratin. Meleney Tembo är utbildare på ETU och är den som drivit projektet. Hon säger att detta på många sätt är en typisk småstad på den sydafrikanska landsbygden.
– Människor här har inte utvecklats tillsammans med demokratin. Snarare har de hamnat allt mer på efterkälken ju längre tiden har gått. Därför finns det ett stort behov av att organisera lokala samhällen som det här så att människor känner att de kan delta i demokratin och använda sig av den. Våra utbildningar handlar om att ge människor dessa verktyg.
Meleney Tembo håller med Mike Gouws om att det finns en bristande kunskap om att demokrati förutsätter deltagande och att det inte bara handlar om rättigheter. Samtidigt, säger hon, saknar många även kunskaper om hur de ska ta tillvara just sina demokratiska rättigheter; hur man håller politiker ansvariga och gör sin röst hörd i det offentliga samtalet.
– Det handlar många gånger om grundläggande demokratiska principer, som hur maktfördelningen mellan olika politiska nivåer ser ut. Jag möter människor som tror att allt är regeringens ansvar, eller omvänt att allt är deras lokala politikers ansvar. Om man inte vet hur samhället fungerar så vet man förstås inte heller vem man ska vända sig till för att få något uträttat, eller om något gått fel.
I Laingsburg har utbildningsinsatserna hittills fokuserat på medborgarrepresentanterna i de fyra distrikten inom kommunen. Deras roll är att fungera som en brygga mellan medborgare och beslutsfattare och det har handlat om alltifrån teoretiska samhällskunskaper till praktiska övningar i att väcka opinion genom skrivelser och namninsamlingar.
– Det här är personer som får en massa teknisk utbildning i protokollskrivande och mötesrutiner men de saknar basutbildning, vilket gör att de inte förstår varför de gör saker. Ett bra exempel är hur en budget fungerar. När jag började jobba i Laingsburg så insåg jag att distriktsombuden satte samman en budget på gehör, men de förstod egentligen inte vad den innehöll. Jag visste mer om deras ekonomi efter att ha läst den än vad de själva gjorde, säger Meleney Tembo.
ETU har sina rötter i organisationen VEETU, Voter Education and Elections Training Unit, som hade till uppgift att undervisa människor i rösträtt och valförfarande inför Sydafrikas första demokratiska val 1994. Beatie Hofmeyr, verksamhetschef på ETU, har varit med sedan dess och hon säger att betydelsen av Sydafrikas ungdom som demokrati inte nog kan understrykas.
– Vi har ingen lång demokratisk tradition där institutioner och människors medvetenhet har fått utvecklas under hundratals år. Det påverkar givetvis våra förutsättningar. Människor i Sydafrika har enorma förväntningar på både lokala och nationella politiker, vilka tyvärr har varit dåliga på att svara upp mot dessa. Det riskerar leda till att människor tappar tilltron till demokratin, att politikerna distanserar sig från folket, vilket i värsta fall får medborgarna att ta till våld för att vädra sitt missnöje.
Samtidigt säger Beatie Hofmeyr att hon egentligen inte är orolig för att det ska ske. Åtminstone inte i någon större utsträckning. Visst finns det fortfarande en brist på mognad i dagens Sydafrika och resan från apartheidstat till modern demokrati är långtifrån avslutad. Men hon är ändå generellt sett optimistisk inför framtiden.
– Vi har de politiska och juridiska ramverken på plats så nu handlar det bara om implementering. För det krävs att vi engagerar medborgarna och får dem att känna sig delaktiga i demokratin, att det är deras angelägenhet och ansvar. Jag är fast övertygad om att ETU är en viktig kugge i det maskineriet.
Mike Gouws håller med. Han är tacksam för ETU:s engagemang i Laingsburg och säger att utan det så hade situationen sett betydligt tuffare ut. Nu har han gott hopp om att kunna fortsätta stärka den lokala demokratin.
– Ett modernt demokratiskt samhälle är fullt av möjligheter, åtminstone för alla de som inser att man inte bara kan sitta och vänta på att få saker serverade. Genom deltagande, så som ETU har lärt oss, kan vi gå långt. Jag tror stenhårt på den sydafrikanska demokratins framtid.
