Från arkivet: Ghana 2010

För tio år sedan fick jag äran att träffa Samia Nkrumah, dotter till en av Afrikas främsta ledare och politiska tänkare Kwame Nkrumah. Den 7 december är det val i Ghana. Samia Nkrumah finns inte med bland presidentkandidaterna men ställer upp som oberoende kandidat i valet till nationalförsamlingen – för att föra sin pappas politiska arv vidare. Det här porträttet publicerades första gången i Sydsvenskan. Fotograf på resan var Eric Miller.

Accra: Samia Nkrumah har återvänt till Ghana för att blåsa liv i sin fars politiska visioner. Nu kandiderar hon till partiets ordförandepost.

Det fria Ghanas förste president, Kwame Nkrumah, avsattes i en militärkupp 1966. Dottern, Samia Nkrumah, var då sex år och tvingades fly landet tillsammans med sina syskon och sin mor. Det skulle dröja fram till 2008 innan hon återvände.

– Jag blev inbjuden av Kwame Nkrumahs parti CPP, de ville att jag skulle hjälpa dem i valkampanjen 2008. Efter flera resor hit bestämde jag mig för att själv kandidera till parlamentet. Tiden var mogen att återvända, säger Samia Nkrumah.

Under åren i exil utbildade hon sig i Storbritannien, arbetade som journalist, gifte sig med en man av dansk-italienskt ursprung och flyttade till Rom.

När vi träffas i Ghanas huvudstad Accra väljer hon att ses i parken och museet som byggts till minne av hennes far. Här finns hans grav och en staty som bär märken efter militärkuppen då han störtades. Huvudet saknas och halva benet är bortskjutet. Nkrumahs parti, CPP (Convention People’s Party) förbjöds efter kuppen men under 90-talet inleddes demokratiseringsprocessen i Ghana och CPP återuppstod.

I dag sitter Samia Nkrumah som CPP:s enda ledamot i parlamentet. Hennes valkrets ligger i de sydvästra delarna av landet, en underutvecklad och marginaliserad landsbygd där folket är fattigt men jorden bördig och naturen rik på guld och olja.  

– Många av oss politiker driver egna utvecklingsprojekt i våra valkretsar. Vi gör sådant som regeringen borde göra men inte har gjort. Bland annat har jag samlat in pengar till nya brunnar och upprustning av mödravårdskliniken. Flera av dagens problem är självförvållade på grund av korruption, brist på kunskap och dåligt styre.

Samia Nkrumahs yngste bror är även han politiskt aktiv, men inom regeringspartiet NDC. Och hon är väl medveten om att hade hon valt att ansluta sig till något av landets två stora partier hade hon också haft mer makt och inflytande.

– Men då hade jag missat det viktigaste, nämligen att återuppliva Nkrumahs vision. Jag är inte bara Nkrumahs dotter, jag försöker bokstavligen gå i hans fotspår. Ingen av dagens partier står för hans idéer om utveckling genom industrialisering och ekonomisk och social rättvisa.

– Det är klart att vi inte kan kopiera hans politik rakt av. Vi måste anpassa den till dagens omständigheter, men kärnan av hans utvecklingsagenda är den samma.

Vi sitter på en smal parkbänk i skuggan av ett träd och Samia Nkrumah lägger sig vinn om att förklara.

– Inget land har utvecklats utan en stark industri. Men de flesta afrikanska länder producerar i princip ingenting. Nkrumah ville skapa ett ekonomiskt oberoende Afrika genom industrialiseringen.

En annan vision var ett enat Afrika med gemensam valuta, handelsregler och försvar.

– Detta var kalla krigets dagar och hans idéer ansågs väldigt farliga. I västvärldens ögon var ett enat socialistiskt Afrika något av en mardröm.

Men egentligen var han bara före sin tid, resonerar Samia Nkrumah. Många stater i Västafrika är för små för att klara sig på egen hand och därför borde ett utökat samarbete, exempelvis inom infrastruktur och utvinningen av råvaror och mineral, vara en självklarhet.

– Många av våra ledare har svikit oss, men det tillhör historien. Det är upp till oss att rätta till misstagen och rösta fram osjälviska ledare.Kvinnor och ungdomar lyssnar till budskapet för det är de som bär konsekvenserna av andras beslut.

Förändring kommer inte med dem som redan har makten, utan med nya grupper som kvinnor och ungdomar, menar Samia Nkrumah.

Men det finns få kvinnliga politiker i Ghana. Av Ghanas 230 parlamentariker är endast 19 kvinnor. NärSamia Nkrumah återvände för att axla den politiska manteln fick hon först övervinna folks fördomar.

– De frågade mig varför inte mina bröder hade kommit istället. Första utmaningen var alltså att få mitt eget parti att acceptera mig som ledare. I valet ställdes jag mot två manliga politiska veteraner. Jag var den ”lilla flickan” men kvinnorna och de unga röstade för mig. De hungrade efter något nytt.

I slutet av november i år deklarerade hon officiellt att hon ställer upp som kandidat till ordförandeposten när CPP håller kongress i början av 2011. Målet är att förena CPP med partiet PNC (People’s National Convention) som även det har Kwame Nkrumah som sin politiska ledstjärna.

Men på frågan om hon siktar mot att bli landets president, skakar hon bara på huvudet och skrattar.

– Vi måste först bygga en stark partistruktur och ena partiet som i dag är splittrat i olika falanger. Ibland blir jag stoppad på gatan av folk som känner igen mig. De vill veta när CPP blir en kraft att räkna med igen.

Faktaruta

Namn: Samia Nkrumah

Född: Aburi, Ghana 1960.

Bor: Familjen bor i Takoradi, västra Ghana. Samia Nkrumah tillbringar mycket tid i huvudstaden Accra på grund av jobbet.

Familj: Gift, en son på 13 år.

Utbildning: studerat litteratur och statskunskap i Storbritannien. Mastersutbildning i Mellanösternstudier.

Fritid: Jag har ingen fritid. Jag arbetar jämt, men mediterar en timme varje morgon. Det är min främsta avkoppling.

Text: Görrel Espelund

Ghana

Foto: Eric Miller