Brev från Kapstaden

Det är nio dagar sedan det senaste strömavbrottet enligt EskomSePush, appen som sedan några veckor före jul har blivit helt oumbärlig i Sydafrika.

Afrikas rikaste land, motorn för kontinentens ekonomi och den politiska stormakten har helt enkelt inte tillräckligt med ström för att klara behoven. Lösningen stavas load shedding och inträffar när det statliga elbolaget Eskom inte når produktionsmålen och det uppstår ett underskott.

Fram till måndagen den 9 december trodde vi att det fanns fyra faser av load shedding. Vi hade fel. Den dagen meddelade Eskom att fas sex hade verkställts. Febrilt sökte vi på Internet för att hitta vad det egentligen betydde. Inte ens EskomSePush visste.

För att förstå, måste jag backa lite och förklara vad load shedding innebär. Kapstaden är, liksom alla städer och samhällen i Sydafrika, indelad i ett antal olika zoner. Vi bor i zon sju. Under load shedding stängs strömmen av i de olika zonerna efter ett rullande schema. Låt säga mellan 04.00 och 06.30 och sedan igen mellan 20.00 och 22.30. Om det är en dag i fas två då vi har strömavbrott två gånger dagligen. Ibland stängs strömmen bara av en gång även om vi är i fas två, låt oss säga mellan 08.00 och 10.30. Låter det rörigt?

Det är där appen EskomSePush kommer in i bilden. En gratis app som utvecklats av ”två killar som vill ha kul och gör de bästa apparna som får våra kunder att le”. Appen skicka notiser till din telefon när nästa strömavbrott är planlagt i ditt område – och talar om vilket load shedding fas Sydafrika befinner sig i.

När vi var i fas två kändes det trots allt ganska okej. Det gällde att planera kaffekokning, middagslagning och handling. Men fas sex!

Då skulle vi vara strömlösa nio och en halv timme om dagen. I bästa fall.

Fas sex varade endast ett dygn, sedan gick Sydafrika på industrisemester och behovet av elektricitet sjönk.

Nu är semestrarna är slut. Industrierna är i gång och vi har redan haft årets första vecka av load shedding. Olyckskorparna varnar för att vi måste vänja oss vid ett år med för lite ström och att fas sex kommer tillbaka.

Så vad gör folk? De som har råd köper generatorer till sina fabriker, restauranger, affärer och kontor. Än är det sällsynt med generatorer hemma i trädgårdarna men om strömavbrotten fortsätter är jag säker på att vi kommer ha dieselaggregat i medel- och överklassens förorter.  

”Sydafrika kommer bli som vilket annat land i Afrika som helst där endast en minoritet av invånarna har ström,” sa energiexperten Lungile Mashele i början av året.

Livsmedelsaffärerna har redan investerat i jättelika generatorer som drar igång när strömmen går. Likaså shoppingcentret Waterfront.

Dieselångorna ligger som ett illaluktande täcke över garageplanet och ljudmattan är öronbedövande. Men kylarna i Pick n’Pay och Woolworths surrar som vanligt och färskvarorna överlever. Alla andra små affärer lider svårt. Att behöva stänga, för att kassasystemen inte fungerar och butikerna är mörklagda, i två och en halv timme om dagen kan vara förödande för ekonomin.

Det finns så klart inte en enda orsak till load shedding. Sydafrika är helt beroende av kolkraft och det är kolkraftverken som inte levererar.

Många år av bristande underhåll, gamla kraftverk, teknik som är körd i botten, översvämningar i kollagren, år av korruption inom bolaget och vänskapskontrakt till underleverantörer som levererar dålig kol-kvalitet och så vidare och så vidare. Lägg därtill att flera kommuner och städer är skyldiga Eskom mångmiljonbelopp, vilket naturligtvis inte bättrar på bolagets ekonomi. Eskoms siffror står i lysande rött.

Bedömare spekulerar nu om Eskoms kris kommer att driva Sydafrika i en lågkonjunktur. Andra varnar för load shedding hela 2020.  

Min vän som bor i Östra Kapprovinsen är en av dem som inte berörs. Hon och hennes man har dragit sig tillbaka på en enslig gård utan uppkoppling till statlig service, så som Eskoms elnät. De kör solpaneler för så väl Internet som husets strömförsörjning. När vi hälsade på för något år sedan funderade jag på hur de klarade sig. Nu vet jag.